Jag var riktigt ordentligt dödstrött igår, jobbet tär ganska så mkt på kroppen
(Man jobbar 56 timmarsveckor i hotellbranschen här i Chile).

 Fick lunch på jobbet som var otroligt äckligt så trots att jag var utsvulten så åt jag inget, ringde Sockret och frågade om han inte kunde plocka upp lite Sushi på vägen hem, inga problem sa han.

Hela eftermiddagen såg jag fram emot sushi och en kväll  däckad framför tv:n.

När jag begav mig hemåt så bultade mina fötter ngt så fruktansvärt för att jag sprungit upp och ner för trappor och stått upp hela veckan i höga klackar.
Väl hemma så möts jag av Sockret som ser lite finurlig ut:

Jag- Ska vi äta nu? Jag är utsvulten och dödsrtött, ska bara på toa först.
Kommer ut från toan och ser att ingen sushi är framdukad
(jag hade ringt och frågat under etermiddagen om han hade köpt sushi och han sa ja.)
Jag- Var är Sushin?
Han- Jag köpte inget, vi ska ut och äta istället har bokat bord klocka halv nio.
Precis då ville jag gråta som ett litet barn och samtidigt slå halvt ihjäl karln!

Fick stressduscha, sminka, panika över att jag inte hade ngt att ha på mig och samtidgt skälla/gnälla konstant på Sockret under tiden.

Måste dock erkänna att det blev en väldigt mysig kväll trots allt, restauragen var perfekt med utsikt över hela staden, vi satt ute på terrassen med tända ljus och maten var gudomlig!

Summering: Jag är den sugigaste flickvännen, och Sockret har ett avundsvärt tålamod!

Traumatisk upplevelse på jobbet:

Det var en solig söndagseftermiddag och jag stod och fipplade me jobansökningar i receptionen på Hotellet, in kommer ett sött gammalt par (65 +) som är ute på en promenad hon med en ljusrosa kofta om sina axlar och han med en ljusgul pikétröja.

Jag- Hej, vad kan hjälpa er med?
Mannen- Jo vi skulle vilja veta vad 4 timmar på Hotellet.
Jag- Eeh eeh eeh Hotellet har bara service över natten, inte per timme.
Han- Ok, tack så mycket.

Jag var helt chockad! Gamla människor ska ju inte snuska sig! Deras eftermiddagar ska vara en fka, kolla på nyheterna och sen bums i säng FÖR ATT SOVA inge annat!

Löööv!

Något har hänt... Jag vet inte riktigt vad dock...

Varje dag när jag gått in på Facebook dem senaste dagarna har jag "Friend Request" från folk som jag inte känner, jag tror att det måste betyda att jag börjar bli lite av en kändis.... Frågran är bara varför?! =)

Love!

Det är en del förändringar sen sist i bloggvärlden har jag märkt...
Massa bloggar jag läste finns inte kvar och dessvärre måste jag erkänna att dem flesta "nya" bloggar ser likadana ut. Ge mig tips på bra roliga bloggar!
Med ngt slags innehåll! (förutom postorder collage och utfyllnadsinlägg).
Har iofs hittat tillbaka till en del av mina favvisar och hittat en oväntat bra blogg... Men jag är girig så ge mig fler! =)

Peace!

Halloj alla glada!

Är tillbaka igen efter en ganska så lång paus.
Har haft fullt upp med jobbet plus att jag inte hade ngn vidare inspiration. Men nu så... =)

Har varit dålig på att blogga men inte på att läsa mina favvobloggar. Det verkar som om det inte bara är jag som legat på latsidan. Fick en glad överraskning när jag såg statistiken, att vissa trogna läsare kikade förbi trots att jag inte skrivit på över en månad, kul!

Nu till annat, fick en påminnelse häromdagen till varför jag gladeligen flyttade från Stockholm när jag först bestämde mig för att komma hit och plugga.
Usch och fy för människor vars enda mål i livet är att ha en:
lägenhet i stan och gå ut och festa på Stureplan.
Jag förstår om det är kul och bra att ha en lägenhet i stan men om det är ditt enda mål, otroligt avtändande!
Vill inte gå in på detaljer då personen i fråga kanske läser bloggen...
Visserligen så är lycka olika för lika människor men hur ytlig kan en människa bli?
Stureplan eller Söder, jag har haft minst lika kul på båda sidorna av vår huvudstad
(om jag ska vara ärlig så har jag nog haft det roligare på Söder då det inte är lika pretto....).

Lööv!